onsdag 2 april 2014

Skuggpojken

Just nu ägnas fritiden åt att läsa Skuggpojken av Lucifer. När jag läste baksidestexten kändes det som om jag hade en spännande thriller i min hand. Redan från början fastnade jag för boken och dess mysterium.

Skuggpojken baksidestext:
Sommaren 1970 försvinner en liten pojke från Kristinebergs tunnelbanestation i Stockholm. En främmande kvinna tar honom vid handen och går därifrån, och han är borta. Många år senare försvinner också pojkens bror, Joel Klingberg. Hans fru vänder sig till Danny Katz, makens gamla vän från försvarets tolkskola, ett språkgeni med solkig bakgrund, och ber honom om hjälp. Katz går motvilligt med på att börja leta, och upptäcker snart att det finns fler hemligheter i den mäktiga familjen Klingberg. När någon försöker sätta dit honom för mord blir hans sökande också en kamp för överlevnaden.
Skuggpojken är en resa in i människans djupaste mörker, en värld där inte ens döden betyder slutet.


Jag blev förvånad när jag läste att bakom Lucifer dolde sig Carl-Johan Vallgren. Har tidigare läst Den vidunderliga kärlekens historia av honom. En kollega rekommenderade boken och hon höjde den till skyarna. Själv tyckte jag den var svår att ta sig igenom. Den beskrivs som "en förunderlig kärlekshistoria". Men den var för knepig för mig.

Den vidunderliga kärlekens historia baksidestext:

Romanens huvudperson är Hercule Barfuss, född på ett glädjehus i Königsberg 1813. Det är inte hans kärlek som är monstruös – men han själv. Han väcker människors fasa med sin vanställdhet, han är dessutom dvärg och dövstum, och det är ett mirakel att han överlever. Men han har fått en gåva, eller snarare två. Den ena är förmågan att läsa andras tankar. Den kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde, och farliga fiender. Den andra är hans okuvliga kärlek. En flicka föds på bordellen samma natt som han, och samhörigheten med henne, Henriette Vogel, blir ledstjärnan för hela hans liv.
Hercule Barfuss lever i nästan hundra år. Men i en prolog och epilog som är daterade på 1990-talet får vi bekanta oss också med hans efterlevande som bor på ön St. Martha's Vineyard i Amerika. Där uppstod under 1800-talet en koloni av hörselskadade, och dit emigrerade Hercule Barfuss när hans liv tog en ny vändning. Innan dess har vi besökt kloster och dårhus, Vatikanen och varitésällskap, Swedenborgianer och salonger, och också fått inblick i framväxten av de dövas eget språk. Men genom berättelsens alla vindlingar och irrgångar förlorar vi aldrig Hercule Barfuss och hans gripande lidelse ur sikte: först och främst är detta en förunderlig kärleksroman. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar