lördag 23 maj 2015

Konsten att höra hjärtslag



Den 22 juni är det dags för bokträff igen. Jag har redan nu läst ut boken som ska diskuteras då.
Konsten att höra hjärtslag är ganska omtalade i media men jag har inte kommit mig för att köpa den. På sista bokträffen var det en av kvinnorna som redan läst den och pratade gott om den. Vi blev alla sugna på att läsa den så det blev den som ska läsas till nästa träff trots att en person redan läst den.
När jag köpte boken i bokhandeln så sa kvinnan i kassan att det är en underbar bok!
Såhär står det på baksidan:

Spåren efter honom slutar i Bangkok.
Varför har han, en framgångsrik New York-advokat, lyckligt gift och med två vuxna barn, bara gett sig iväg utan förklaring?
    Fyra år senare hittar hustrun ett gammalt kärleksbrev, som aldrig postats, från honom till en okänd kvinna med adress i Burma. Hos dottern Julia tänds åter hoppet och hon bestämmer sig för att söka upp kvinnan i brevet. Kanske finns förklaringen till faderns försvinnande där och kanske kan hon få träffa honom igen.
   När Julia reser till den lilla byn bland bergen i Burma hamnar hon i en främmande värld. I byns tehus möts hon av en märklig man och hon förstår att hon är väntad. Fascinerad lyssnar Julia till hans historia om umbäranden och kamp. Om den blinde pojken och flickan med de missbildade fötterna. Om det står skrivet i stjärnorna och om en kärlek som övervinner allt.

 Julia, som boken handlar om, är en vuxen kvinna som saknar sin far. Hon vet inte mycket om pappans uppväxt i en annan världsdel. Pappan är mystisk och drömmande. Mamman är bitter och har inga svar att ge.
Att lämna New York och bege sig till Burma är en stor omställning. I New York är det aldrig tyst eller mörkt. I den lilla byn Kalaw på landsbygden är det dammiga grusvägar, exotisk grönska och ljud av olika fåglar och djur. Det känns som en annan tid.
Det som stör mig är att människor lägger sig i och hindrar brev från att komma fram. Två älskande människor går på var sitt håll och väntar på brev som aldrig kommer, trots att båda två skriver varje dag.

En färgstark bok som beskriver en annan kultur på ett fint sätt.

söndag 17 maj 2015

Orange is the new black

Orange is the new black : mitt år i ett kvinnofängelse
Fick låna den här boken av min dotter som sett serien på Netflix. Själv har jag inte sett serien men tyckte det skulle vara intressant att läsa boken eftersom den är verklighetsbaserad.
Har nyligen sett fängelseserien Wentworth på 4:an och har tyckt om den. Den serien utspelar sig i Australien och handlar om en kvinna som blir oskyldigt dömd för mordförsök. Den serien har ingen koppling till verkligheten vad jag vet men är mycket populär. I den serien förekommer en hel del våld och motstidigheter mellan olika grupperingar.
Om jag jämför med boken så verkar det i det amerikanska fängelset vara mycket lugnare. Det skrivs ingenting om droger, våld eller hårda ord. Det Piper Kerman skriver om är bristen på sysselsättning och god mat. Hon skriver också om den stora ökning av människor som hamnar i fängelse i USA. Hon tycker att vissa inte borde hamna i fängelse utan de skulle få hjälp på annat sätt så de kan leva ett skötsamt liv. Många barn lever utan en eller båda föräldrar i många år. Hon är också kritisk till hur utslussningen går till. Hur skaffar man ett jobb och hur får man en bostad när man suttit inne?
Om jag jämför denna bok med en som handlar om en kvinna som sitter i svenskt fängelse så verkar Pipers upplevelser milda och snälla. Är det möjligt i USA? Skulle det vara värre i Sverige? Det kan jag såklart inte veta eftersom jag inte ens besökt ett svenskt fängelse men det verkar konstigt. I svenska fängelser verkar det vara en tuff jargong, mycket droger och tuffa ord mot varandra. Hur ska man kunna rymma och hur kan man smuggla in droger?

Boken var läsvärd men inte alls som jag tänkt mig.