Häromdagen ringde min vän och f.d. kollega för att prata en stund. Hon håller på att separera så det fanns en del att tala om. Såklart blir del en del prat om jobbet också. Bland det sista hon sa var: Jag har läst en SÅ bra bok som du måste läsa om du inte redan läst den! Den heter Livet efter dig av Jojo Moyes.
Och det är just den boken jag hade kommit halvvägs i när hon började prata om den. Mina läsande kollegor i bokklubben hade nämligen tipsat om den för länge sedan.
Det är en relationsroman om två mycket olika personer. Will är en framgångsrik, aktiv, förmögen man som råkar ut för en allvarlig olycka och blir ryggmärgsskadad. Han blir djupt deprimerad och planerat att ta sitt liv. Lou som precis blivit av med sitt jobb blir anställd som hans sällskapsdam. Hon bor hemma hos sin stora brokiga familj trots att hon är 26 år. Hon är den enda som har ett jobb och tvingas försörja resten av familjen. Hon har inga drömmar om vad hon ska göra med sitt liv.
I början av boken är Will otrevlig mot Lou och vill egentligen inte göra något alls. Wills föräldrar vill att han ska bli glad och få livslusten tillbaka vilket de hoppas Lou ska kunna ordna till. Lou försöker få Will med ut på olika aktiviteter men han mår inte bra av att alla stirrar på honom och ser honom som "killen i rullstolen".
Vid ett tillfälle kommer Wills f.d. flickvän på besök vilket i sig är jobbigt för honom. När hon dessutom berättar för Will att hon ska gifta sig med hans vän blir det inte roligare. Men hon bjuder honom till sitt bröllop vilket alla tar för givet att han inte kommer att gå på.
Efter en tid bestämmer Will sig för att på pin kiv gå på bröllopet. Lou följer med och de har en rolig kväll tillsammans medan de samtidigt vill chocka gästerna runt omkring.
När jag läser den här bokentänker jag på hur snabbt livet kan ändra sig. På ett ögonblick blir Will påkörd av en motorcykel och vaknar upp förlamad från bröstkorgen och nedåt. Från att ha varit ett aktiv person som rest omkring i världen, levt gott med god mat, fester och vänner till att sitta ensam och inte vilja träffa någon. Jag kan tänka mig att jag skulle reagera likadant. Många saker blir så mycket svårare att göra om man sitter i rullstol. Men samtidigt finns det många saker de kan göra, se, uppleva.... Idag kan man lätt komma i kontakt med andra personer i samma situation via nätet. Det svåra är säkert att reda ut hur man mår psykiskt och att "rycka upp sig" och kämpa på. Man blir inte mycket lyckligare att ha obegränsat med pengar i det läget, även om det säkert underlättar en del.
Jag har en del av boken kvar och det ska bli spännande att se hur det går. Kommer Lou kunna få Will att leva vidare eller håller han fast vid att vilja åka till självmordskliniken Dignitas och avsluta sitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar