lördag 31 maj 2014

Alfabethuset

Jag hade höga förväntningar på denna bok och jag kan meddela att den levde upp till mina förväntningar. Boken utspelar sig  i första delen av boken under andra världskriget. Den andra och största delen av boken utspelar sig under 1970-talet. I första delen handlar det om två unga engelska flygare som ska släppa bomber i Tyskland. Uppdraget misslyckas. flygplanet skjuts ner och de tvingas skjutsa sig ut ur planet. Det är i januari och mycket kallt. För att överleva de skador de har måste de ta sig ombord på ett tåg och där maskerar de sig till tyska soldater. De hamnar till slut på ett sinnessjukhus och man får följa hur de behandlas där. De drogas ned och misshandlas av medpatienterna.
Del två är klart mest intressant. Man får där följa hur en av dem rymmer och mår i många år dåligt av att ha lämnat sin kamrat kvar i eländet.
Mina tankar är, precis som författarens, kan man verkligen simulera sinnessjukdom? Dessa patienter testas dag efter dag på olika grymma sätt om de är friska eller sjuka. Kan man verkligen spela så bra? Kunde man då men inte idag?
Vem skulle inte bli sinnesjuk av att uppleva ett världskrig? Att arbeta i ett koncentrationsläger? Skjuta andra? Ange andra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar